Frilagret
Frilagret är kulturhuset för unga - mitt i Göteborg. Och det är du som bestämmer vad det ska innehålla. Välkommen!
 

När vi inte ser hela spegelbilder

Publicerat 8 december, 2015
När vi inte ser hela spegelbilder

Vem är det som ska få tolkningsföreträde till att definiera vad kultur och konst är? För vem är den till för och vem nås av kulturen och konsten?

En gång fick jag frågan om vad kultur och konst för mig är och jag blev nästan stum. För bredden på frågan var lika stor som svaret kunde bli. Istället för att på en gång lägga ut ett djupt och luddigt utlägg för vad kultur och konst betyder personligen för mig ville jag svara ett svar som kunde tala för många. Så jag svarade att kultur och konst är något alla är med på och skapar. Men är det verkligen så frågade jag mig senare? Har alla lika rätt till att bestämma vad de vill se för konst och vad för kultur de vill utöva? Mitt svar på vad kultur och konst är var egentligen ett svar som är applicerbart på ett samhälle där alla har lika stor makt till att definiera vad kultur och konst är. Jag sa alltså något orealistiskt. Ett realistiskt svar på vad kultur och konst är skulle varit att kultur och konst är något som ska tänkas vara något för alla men som egentligen domineras av vissa som har mer makt till att definiera kulturen och konsten. Att det finns vissa kroppar som får mer utrymme i kulturens och konstens rum.

Kultur och konstvärlden kan ses som en institution som utgör de givna reglerna och den ger ramar för hur enskilda individer, organisationer, rörelser och nätverk i kultur och konst- världen ska agera. Vad som blir kritiskt är när kultur och konst- institutioner består av en kulturelit av individer med liknande klass och etnicitet. Detta utgör en homogen grupp som har liknande utbildningsbakgrunder, umgänge och livsstil. Men vad som utgör denna elit är också att det finns ett avstånd mellan dem som elit och det övriga som “massan”. Men det ska inte finnas någon “elit” som ska bestämma vad kultur och konst är. För om kulturen och konsten ska vara för alla och locka mångfald hur kan den då bestämmas av personer som inte har något gemensamt med den övriga ‘’massan’’? Kultur och konst är inte ointressant för oss utan det ointressanta ligger i att det är obekant. När kultur och konst- institutionen reproducerar människor som ständigt upprätthåller de normerna blir det självklart att kulturen och konsten blir obekant, eftersom kulturen och konsten traditionsbundet endast varit till för en grupp som förstår konstens givna normer. Förvånansvärt blir det därför inte när grupper som inte förstår reglerna lämnas utanför kultur och konst-fälten och stigmatiseras.

En ska inte behöva växa upp i ‘’rätt’’ familj eller ha den rätta utbildningen för att få erkännande i kultur och konstvärlden. En ska inte behöva se ut, heta och leva på ett visst sätt för att få makten till att kunna agera. Vi upprätthåller fortfarande värderingar inom konst och kulturvärlden där det finns givna yttre attribut som ständigt reproduceras och bestämmer vad som ska få inkluderas och exkluderas. Därför känner sig denna övriga ‘’massa’’ som inte stämmer överens med kulturens och konstens yttre attribut obekant för att kultur och konst representationen aldrig inkluderade deras tankar. En känner sig maktlös i sitt uttryck. För hur ska en känna delaktighet i konst- och kultur- världen när det inte ens finns utrymme för någon som en? När ska normens aggressiva vågor sluta bryta ner ordet delaktighet och intersektionalitet och börja se styrkan i dessa begrepp? Jag ser det som en styrka när individer som inte är den ‘’självklara’’ kroppen tar plats eftersom de då kan bilda nyanserade tolkningar på kultur och konst. För det är inte meningen att saker och ting ska vara konstanta eftersom de ständigt är i ett dynamiskt flöde av möten. Där en ser kvaliteten i möten mellan människor istället för att se bekväma spegelbilder ser också början till en hel spegelbild som inkluderar alla de som vill spegla sig men som ingen har velat se. Det är därför så oerhört viktigt att samhällen bygger upp plattformar som kulturhus där det är enskilda individer som får bestämma vad kultur och konst är.

Kultur och konstuttrycken finns i stora upplagor men rummen för vart dessa uttryck kan levas ut är fortfarande små. Att synliggöra och problematisera de alltför länge upprätthållande normerna som konst- och kultur- världen ständigt reproducerar och legitimerar kan vi tillsammans skapa en ny definition på vad kultur och konst är. Denna gången ska definitionen på konst och kultur endast inte tilltala de vanliga spegelbilderna utan denna gången ska definitionen ge plats åt hela spegelbilden.

//Parinazz Iranmanesh, Ambassadör på Frilagret

Dela inlägget

Kommentera